fredag 5 mars 2010

en mörk sanning...





Älskar verkligen dessa ord och har länge funderat på att tatuer in dem på handleden för att ständigt ha dem mig som en ständig påminnelse. Har dock inte blivet av men jag har inte gett upp tanken ännu!

Så tjejer och killar fånga dagen!

Fredag igen, härligt! Slutade tidigt idag har inte gjort ett enda dugg bara njutit av att vara hemma utan måsten. Maken slutar 18 och när han kommer ska det ätas grillad kyckling. Me like! Kanske kan bli en trevlig film också lite senare. En trevlig kväll med mina älskade!

Imorgon bär det av hem till mamma i Lönneberga en sväng. Ska stanna till söndag, inte något jag ser fram emot egentligen. Själva besöket är väl trevligt i sig men jag tycker egentligen att det räcker med ett besök över dagen. Men maken tycker vi ska stanna en natt och "umgås". Brukar bli ganska uttråkad fort och längta hem till mitt eget trygga fina hem. Maken fattar inte varför jag inte vill umgås han har ett helt annat förhålande till sin familj än vad jag har.

Antar att många börjar fundera nu.

Jag älskar självklart min mamma. Men hon har blivit förändrat genom åren och hon är inte den jag trodde eller hoppades att hon skulle vara. Hon ställer upp för mig och min familj i vått och torrt men ändå kan jag inte sluta hoppas att hon en dag ska bli den jag hade trott.

Efter år av sjukskrivningar har hon blivet en ganska bitter människa som inte ser så positiv på saker och ting. Hon har en inställning som helt enkelt gör mig deprimerad och nedstämd. Jag klarar därför bara att umgås med henne kortare perioder. Ett telefonsamtal kan få mig att känna mig nedstämd.

Trodde att hon skulle bli en fansatsisk mormor åt mina barn. Det var hon till en början men sedan började förändringen. Barnen får i stort sett inte göra något när de är hos henne. Men hon överröser dem med pressenter och köper det de pekar på, men jag känner att det inte spelar någon roll ,man kan inte köpa kärlek liksom... Barnen tycker det är kul när hon är här. Men de frågar aldrig efter att åka till henne eller att hon ska komma till dem. De efterfrågar ofta farmor farfar och morfar. Det kan ibland göra ont i mitt hjärta. Men det finns en anledning och jag känner väl till den. Vet inte vad som hände på vägen men förändrad är ordet. Allt började egentligen när hon träffade en ny man med en massa principer och ideer. Samtidigt blev hon arbetslös och senare sjukskriven. Mannen ideer och principer har har liksom smittat av sig på henne och hon är en annan än tidigare. Hon är inte som jag. När hon är här fixar och donar vi och vill att allt ska vara så bra som möjligt vi bjuder på mat fika och spännande upptåg. Hennes man är jätte snäll och trevlig men med andra värderingar än jag, Han är mer positiv än hon och mina barn älskar honom och frågar efter honom ofta...men inte efter mormor...

Nu ska ni få ett exempel från igår som gör att jag inte vill dit och att jag bara blir ledsen och nedstämd över att ens tänka på besäket. Mamma ringde och fråga om vi skulle komma. Ja vi kommer svarade jag. Sedan började en diskussion om hur vida vi skulle sova över eller ej. Jag tror egentligen inte att hon ville det, då hon flera gånger uttryckte att vi ville väl hem och se melodifestivalen och så var hon ju tvungen att låna en madrass av sin granne då hon inte har tillräckligt med sovplatser, den var ju kall och låg i ett förråd... Maken min ropade att det är klart vi stannar en natt! Klart.

Hon sa att hon skulle bjuda på köttgryta men vad man ska ge dig vet jag inte. (Har svårt att fatta detta med Gi) Jag kontrade med att säga, tänk inte på mig jag äter din kötgryta och sallad. (lättast för annars blir det en stor diskussion) då svarar hon; jag ska inte ha någon sallad det ska vara paprika i grytan så grönsaker behövs inte. Dessutom har jag redan handlat och jag köpte ingen sallad. Nä men strunta i det då...tänker jag. Jag svarar inte. Hon säger att om jag vill ha sallad kan jag ju ta med det själv för hon har ju som sagt handlat...

Det är detta som gör mig ledsen. Jag menar hallå, sallad har man väl alltid eller? Nej inte hos henne. Jag skulle aldrig tänka mig att bjuda hem folk utan att bjuda på en sallad till maten. Förr hade hon det alltid så men inte nu längre. Förr dukade hon fint lagade god mat och ställde fram den på fina uppläggningsfat. Inte nu längre. Ingen fin dukning här inte. Då maken hennes tycker att man inte behöver en massa onödiga prylar så finns det knappt något i skåpen att lägga maten på. Ingen trevlig stämning att ta maten ur grytorna på spisen och salladen ur en plastskål. Inte trevligt att ha frukost mackan på en papperstalrik för att slippa diska....Måtte jag aldrig bli som hon....


Kanske ett fåningt exempel men många sådana här saker blir jobbiga i längden...

Jag vill också ha en mamma som lagar god mat, en mamma som är glad och positiv och som man bli glad av...En mamma som man har roligt tillsammans med. Det ska väl inte vara så här?

När mina barn blir stora vill jag att de ska komma hem till mig med glädje och av spontanitet!!! Jag vill att de känner klärlek till mig och min man och att vi har en fin gemenskap...

Ännu en liten sanning om mig och mitt liv. Allt är inte alltid som man tror.

13 kommentarer:

  1. Jag vet mer än väl vad du menar och hur du tänker, tyvärr. Det finns en anledning till att man "flög ut" direkt efter nian... Kram (och håll ut)

    SvaraRadera
  2. Åh vad tråkigt att det är så med din mamma o våra föräldrar väljer vi tyvärr inte, däremot väljer vi hur vi ska vara föräldrar mot våra egna barn, fånga dagen! kram!

    SvaraRadera
  3. Ojdå, vi tar alltid maten direkt ur grytorna :),Vågar inte bjuda hem dig då ;). Tråkigt att du känner så i din relation till din mamma. Själv har jag accepterat att jag inte fick den familj jag önskade och nu känns det riktigt bra. Man får försöka sätta sig in i deras situation och försöka förstå varför det är som det är. Jag tror de flesta vill vara den perfekta föräldern, men det är inte alltid så lätt. Hoppas du får en fin helg och att det går bra med mamma. Massa kramar från mig..

    SvaraRadera
  4. Jobbigt.
    Vi är jättetajta med mina föräldrar, min man och pappa jobbar t o m ihop. Tyärr är vi inte lika tajta med makens föräldrar. Farmor har vart barnvakt typ en eller två gånger kanske...och umgås med dem? Neej, inte mer än vad man måste.

    SvaraRadera
  5. Hej!
    Känner igen mig i beskrivingen av din mamma, även om de har olika anledningar...min mamma ser allt i svartvitt, det går aldrig att diskutera med henne...pessimist.


    Kram Gunilla i Singapore

    SvaraRadera
  6. Oj vad igenkännande det där var! Jag har precis samma sak med min mamma. Hon har också blivit väldigt bitter (har varit förtidspansionerad i typ 15 år, hon är bara 60 år)och ger mig bara negativ energi. Allt är fel, inget är bra och jag blir så nedstämd när jag träffar henne.Hon vet alltid bäst och är liksom precis som Gunillas mamma. Ser allt i svartvitt. Jättejobbigt! Jag vet precis hur du har det och jag gör allt för att jag inte ska bli som min mamma!!!
    Hoppas ändå att erat besök går bra och att du står ut ;)
    Sv: Fram till för ett år sedan hade jag alla min 4 pojkar här samtidigt, men vi har nu valt att göra så här då min äldsta som har ADD och var enormt påfrestande för ett år sedan och jag kände att jag klarade inte att ge honom den tid och han behövde med dom andra 3 hemma samtidigt. Han hittade på en hel del dumheter som det tog så otroligt mycket på mig att jag höll på att gå in i väggen. Även min 9 åring har ADHD och behöver en hel del tid också så det blev bättre för alla så här. Nu funka det jättebra, och äldsta sonen har även börjat med Concerta så allt går bättre. Men är inte beredd att återgå till att ha alla här samtidigt igen. Det ju så bra nu så varför ändra, känns det som.
    Oj vilken lång kommentar! Sorry!

    Många kramar till dig, och FÅNGA DAGEN hela helgen nu :)
    Kramar Therese

    SvaraRadera
  7. Känner igen mig...

    En STOR kram! :)

    SvaraRadera
  8. Tråkigt att du har det så. Våra föräldrar har vi inte valt själva... Jag har ju 2 mammor och de kompletterar varandra ganska bra. Men ingen är perfekt. Din känsla inför din mamma är samma som jag har inför julen. Jag förväntar mig alltid den där äkta julkänslan men den kommer aldrig och då blir jag bara besviken. En vacker dag lär jag mig och släpper den och då blir det bättre! Kram och ha det bra i helgen.

    SvaraRadera
  9. Tycker absolut du skall tatuera in detta. Jag har valt "lev din dröm" som jag har som tatuering och budskap. Kram

    SvaraRadera
  10. Tatueringen verkar vara du, tveka inte, gör den =)
    Tråkigt med din mamma...Lägg mer av din energi på dom som du verkligen älskar istället. Jag har lärt mig att göra det. Jag har en svärmor som jag känner likadant för så henne ringer jag bara i nödfall och vi umgås bara när det är högtider. Jag lägger mest fokus på min egna mamma som är sjuk och mina storasystrar och naturligtvis får ju min man och mina barn mest uppmärksamhet och kärlek.
    En stor kram till dig!

    SvaraRadera
  11. Hej gumman!
    Ville bara titta in och säga hej. Hoppas att helgen gick bra :)
    Kram Therese

    SvaraRadera
  12. Ojoj vad jag känner igen mig i detta..
    Det är faktiskt jätteskönt att läsa att inte alla har en toppenfungerande relation med sina mödrar, ett tag kändes det som att jag var ensam om detta fenomen..
    Bitter & ego, det är min mamma..visst är hon snäll och så, men bitterheten börjar ta över och hon är helt omedveten om hur egocentrerad hon faktiskt börjar bli.

    SvaraRadera