tisdag 28 september 2010

Inte så mycket att delge er...

...men något ska man väl skriva? Vet bara inte vad. Lite tidsbrist och bloggtorka nu. Blir ite roligare än så här. Soffan och tekoppen väntar och makensrapportering från kvällens föräldramöte. Laddar inför morgondagen med alla återbesök. Håll tummarna för att allt ser bra ut då det gäller BÅDA barnen.

Dagens fundering; Varför heter det rusningstrafik när bilarna kör som långsammast?

måndag 27 september 2010

Konstigt...

Ny vecka nya tag. Tog en promenad i höstvindarna, ganska mysigt faktiskt. Solen skiner och vinden biter i kinderna. Nu ska jag komma igång men det är svårt. Måste komma ut fast jag inte längre har någon hund att promenera med :-(
Känns väldigt konstig. Har ju haft hund de senaste 15 åren liksom...konstigt att gå själv men oj vad mycket fortare man kan gå, men det känns ändå konstigt men det är väl bara att vänja sig liksom....

Dagens funderare; Om nu superlim fäster på allt, varför fastnar det inte på tubens insida?

söndag 26 september 2010

Min söndag!




Har fått lite nyttigt gjort här hemma!
Nya fina vita dörrar på plats.

Ny ljung i blomlådan på baksidan

Nytt land och nya rosbuskar mot nya solväggens utsida.


Nu; Ensamn mamma söker en kopp te och sedan film med älskade maken !

lördag 25 september 2010

Dagens eller kanske helgens project!!!

Har väntat länge på den här dagen. helgen är kommen och nu ska det äntligen ske. Snart kan jag fota inne utan att få alla foton förstörda av dessa hemskheter! AVSKYR dessa dörrar. Gillar inte furu alls...
...därför kommer dessa att flytta in hos oss i helgen. Nya fina vita dörrar. I love!

vem vill gå in på toa och snegla på dessa? Seriöst finns det något värre än furu OCH guld?! AVSKYR verkligen kombinaationen. Gillar inte alls guld. I min värd är silver/krom så mycket finare och stiligare!


Därför kommer dessa att passa så bra. Oj, vad fint vi kommer få. Maken får jobba på medan jag roar mig på arbetskamratens 60-års dropinkalas!

På återseende!









fredag 24 september 2010

Välkomna nya läsare!

Alexandra
Ting
Melinda och
Annkatrin

Hoppas ni ska trivas här hos mig!

torsdag 23 september 2010

Höstpromenix!








Igår var det liksom idag en strålande höst dag här i Linköping. Solen sken och man var bara tvungen att gå ut. Tjejerna och jag tog en härlig promenad och passade på att plocka lite vackra höstlöv i alla höstens vackra färger. Älskar verkligen dagar som dessa. Luften känns så frisk och solen värmer skönt och allt är bara så fantastiskt vackert!
Många tittar på mig och min lilla familj när vi visar oss ute. Kan nästan höra allt de tänker. Men jag förstår dem. Det är ju lite ovanligt att ha en dotter i rullstol med gipsat ben och en som är sydd och tejpad i ansiktet lägg sedan till en blek och snorig och allmänt virrig mamma...

onsdag 22 september 2010

Att sakna fast man inte borde...

Längtar så. Känns så svårt. Varför skullle detta hända. Orkar inte. Allt för många känslor. Vill men vågar inte. Vill träffa men kan inte, det blir för svårt. Ska vi eller ska vi inte? Stora dottern och jag sörjer.
Lilla dottern kom, tillsammans med mig och storasyster, gåendes mot en hund idag, hon skrek rakt ut. Blev så rädd .
Jag och storasyster mår dåligt över att längta och ha de känslor vi har. Det känns fel men vad ska man göra? Vi älskar Tindra också trots allt.
Maken vågade. Han är på väg hem nu. Han har träffat den saknade. Han ringde nyss. Mycket känslor. En skamsen Tindra hade mött homom, starkt ångerfull. Efter en stund blev hon sitt vanliga jag. De tog en promenad. Maken sa att tårarna kom även hos honom.
Jag vill som sagt men vågar inte. Det kommer vara hemskt att träffas för att sedan ta farväl igen. Storasyster vill inget annat men jag vet inte. Är det rätt, för det kommer bli så svårt? Eller är det bra för att bearbeta allt?
Vad ska vi göra???

tisdag 21 september 2010


Vår brevlåda fylls av brev från Univesitetssjukhuset...

En massa återbesök väntar...

... men samma dag och samma tid var väl att ta i? Hur ska man göra, dela sig på två olika håll?Hade ju varit bra att slå två flugor i en smäll och bara ha vård av barn en dag men det går väl inte att få till, får väl ringa imorgon och se om vi kan ändra ett av besöket till lite senare samma dag....
Kämpar fortfarande med allt här hemma. Är i ett svårt läge som nog bara ni som har hundar kan förstå. Saknaden efter Tindra är stor. Hon är en del av oss och hon fattas här hemma. Alla glömmer bort att hon inte finns hos oss längre. Stora dottern har det svårast. Hon gråter sig till sömns på kvällarna. Hon vill bara träffa henne igen och helst vill hon att hon ska komma hem igen. Alla känner dåligt samvete för att vi saknar henne när vi vet att lillasyster inte alls gör det...
Vi har i alla fall tagit beslutet att inte ta hem henne igen. Nu jobbar vi på att hitta ett nytt hem åt henne då hon inte kan stanna hos svärfar allt för länge. Som det är nu får han hjälp av grannar flera gånger om dagen för att det ska fungera. Men som sagt vi jobbar på en lösning.

måndag 20 september 2010

Vi har det bra!




Jag vill börja detta inlägg med att tacka er alla för ert stöd. Ni är så många som hört av er, ni har lämnat fina komentarer här, på Fb, via sms och telefon. Flera av er har vid upprepade tillfällen sänt oss er omtanke. Hela familjen är oerhört tacksamma för detta. Ni har alla betytt så mycket för oss i denna svåra stund. Det har varit en mardrömslik helg som kantats av oro. Timmarna från fredag kväll till lördag förmiddag var så långa. Känns som en vecka har passerat sedan dess.




Vill berätta för er att detta kunde slutat så mycket värre än det ändå gjorde. Vi har haft en sådan tur i alla olycka. Vi fick fin hjälp av en speciallist inom plastikkirurgi. Han erbjöd sig att hjälpa vår lilla tjej och han kämpade otroligt för att fixa till hennes lilla överläpp på det finast möjligaste sätt. Vi är honom evigt tacksamma. Att just han fanns där denna kväll är ett under. Vi är även otroligt tacksamma att vi bor i en stad där sjukhuset är känt för sin plastikkirurgi. Annars kanske någon vanlig läkare bara sytt och då hade vi inte haft detta fina resultat. Det är otroligt att se huf fin hon är idag då man har sett skräckbilden av hur det såg ut precis när det hänt. Aldrig att vi kunde tror detta. Från början pratade de om återkommande operationer men nu kommer det förmodligen att räcka med den de gjort.




Tittar man på lilltjejen idag så är det nog inte många som kan föreställa sig hur hon såg ut i fredags kväll. Den bilden vill vi inte att någon ska behöva se. Idag ser det bara ut som hon har en liten skråma på läppen och många tror nog bara att hon ramlat och slagit sig.




Vi vet att detta kommer att ta tid men vi har stora förhoppningar om att det kommer att läka fint. Vi hoppa nu att folk och framför allt barnen som hon mötere inte ska påpeka att hon ser annorlunda ut för detta ska hon inte behöva höra. Jag hoppas att vi och alla i hennes närhet kan stötta henne och påtala att hon är finast i världen! Just nu vill hon inte gärna visa sig för andra igår ville hon t. ex gå ur bilen när vi skulle handla för hon tror att hon ser hemsk ut. Vi påtalar hela tiden att det är jätte fint, men denna lilla tjej är väldigt utseende fixerad och har alltid varit.




Annars flyter det på här hemma. maten delas i små små bilar och hon pillar i sig så gott hon kan. I lördagskväll satt hon med en liten sax och klippte sönder godisbitar i små små bitar, klart hon skulle ha lördagsgodis. Hon är smart min lilla tjej! Hon har bett oss att inte säga roliga saker för hon är jätte rädd för att skratta, då detta gör ont!




lördag 18 september 2010

Så svårt att berätta om detta...

Detta inlägg kommer nog att bli lite rörigt och väldigt långt. Det kommer innehålla en del otäcka saker.Tänkte skriva det till er natten då jag inte visste var jag skulle vända mig. Men stillade mig och ska nu göra ett försök att berätta för er. Just nu brottas min familj med en dubbel sorg. Igår hände något som jag inte önskar att min värsta fiende ska få uppleva någonsin. Det är svårt att berätta men jag känner att jag måste. Kommer ändå att mötas med en massa frågor kring detta inom de närmaste dagarna så jag börjar med att berätta för er mina trogna blogg vänner.

Igår var det fredag och familjen skulle i vanlig ordning ha fredagsmys. Taco stod på menyn och dagen till ära fixade jag en flaska vin till maken och mig. Tänkte att det kunde vara mysigt. (Kan tillägga att detta är kanske 5:e gången under alla våra år tillsammans som vi dricker vin. Har aldrig tyckt om vin eller någon form av alkohol då jag på ett nära håll sett och upplevt vad alkoholen kan ställa till med. )

Maken och jag och barnen åt vår taco och sedan gjorde vi oss redo för att förflytta oss till soffan. Istället för att följa med barnen dit blev jag kvar i köket med datorn. kollade upp en del saker och satt och snutta på vinet. Maken gick upp på övervåningen för att fixa med lite annat. Medan jag satt i köket tänkte jag flera gånger på att jag borde gå in till barnen med datorn, brukar alltid sitta med dem, har aldrig tidigare satt mig vid köksbordet. Tillslut hade jag en konstig känsla inom mig och tog datorn och gick dit.

Så fort jag kommer in i rummet ber barnen mig hämta läsk åt dem. Eftersom det är fredag gör jag det. medan jag står i köket hör jag Tindra morra till och sedan skälla aggressivt. "Hinner tänka "jädra hund nu ser hon något på tv:n igen" (hon brukar göra utfall mot tv:n när hon ser en häst eller liknande...)

Greppar barnens muggar för att gå in i rummet igen när jag hör äldsta dottern skrika hysteriskt: "Mamma Tindra har bitit lillasyster" Det går en kall vind genom min kropp när jag flyger ut i hallen och möts av lilla dottern som håller handen för munnen och blodet fullkomligt sprutar. Hela hon är full av blod. Drar med henne in på toaletten där jag bara kastar upp vatten i ansiktet på henne för att se vad som hänt. Förväntar mig en liten skråma. Men allt blod att döma skrämmer mig. Skriker hysteriskt på maken som sitter i telefon. Han störtar ner för trappan och tillsammans försöker vi stoppa blodflödet . Jag skriker "hämta bilen detta måste till sjukhus."
Ingen fattar vad som riktigt hänt och lillasyster bara står där tyst utan att gråta. När vi lyfter bort papperet hon trycker mot munnen ser vi att det slutat blöda och först tror vi att det bara är att plåstra om men snart ser vi att en bit av läppen saknas. Nu kommer paniken som vi nu i efterhand förstått att vi inte borde visat men både jag och maken hamnar i någon chock.

Maken vill ha patientkort och jag skriker "Skit i det, bara åk". Rafsar snabbt ner personnumret på ett papper och drar i all röra på lillasyster en jacka och ett par skor, känns verkligen onödigt i efterhand...

Lilltjejen tittar på mig och säger två gånger, mamma kommer jag dö nu? Mitt hjärta nästan stannar. Här förstår jag att jag inte kan följa med henne då jag inte är tillräckligt stabil för detta. Maken tar henne och åker. Efter tre minuter kommer jag på att han druckit vin och blir orolig över det men när jag tittar på hans glas har han bara tagit ett par klunkar.

Nu börjar timmar av oro. Storasyster och jag är hemma och vi gråter oavbrutet och försöker genom alla tårar trösta varandra. Storasyster hamnar i något chocktillstånd och kräks flera gånger i soffan. Vi ringer maken ganska omgående och han berättar att de är framme och att de fått komma in direkt och att de är på väg till öron-näsa-hals för att träffa en specialist. Efter en stund får de beskedet att det kommer bli en operation men att den inte kan göras förrän lördag (idag) pga att vi ätit vid 19.En speciallist plastikkirurg sig på sjukhuset och blir inkallad för konsultation han tar på sig fallet direkt och han vill rädda all vävnad som finns så han bokar in en operation kl 00.00. Ingen tid att förlora. Storasyster somnar till sist i sitt rum med stängd dörr. Hon är rädd för den som stått henne närmast, Tindra.

Här emellan tas en del jobbiga beslut då det var vår egen hund som bitit vårt eget barn. Storasyster är helt ifrån sig hon älskar sin hund. Min pappa tänker sätta sig i bilen för att finnas här i morgon och hjälpa till att ta henne till en veterinär. Tindra är otroligt älskad av oss alla så detta är ett svårt beslut och vi hamnar i en dubbel sorg. Till sist bestäms att inget överhastat skall göras så i stället kör svårföräldrarna som bor lite närmare hit och hämtar Tindra. Hon har tillbringat hela kvällen i sin korg och det gör hon aldrig annars. hon finns alltid bredvid oss så hon förstår att något gått otroligt fel. När hon lämnar hemmet kommer hon sakta emot mig och stannar framför mig och när jag sträcker mig ner mot henne lägger hon sina tassar på mina axlar och sedan lägger hon huvudet på mina axlar och står helt stilla. Sedan går hon in i lillasysters rum ett varv och sedan sätter hon sig utanför storasysters rum och gråter. Väldigt mycket känslor här nu...Svärföräldrarna tar henne med och åker.

Jag gråter och gråter och känner mig så dålig. Varför var jag inte där när det hände? Varför Varför varför? Det känns så fruktansvärt att vara hemma men jag förstår ändå att det är bäst för alla att vi valde att dela på oss som vi gjort. Någon måste ta hand om storasyster och jag klarar inte att vara med på sjukhuset och se det hemska såret. Skickar ut ett inlägg på fb och detta räddar mig. Jag får "Prata" med några olika vänner och detta känns så skönt. Jag kommer till insikten att det som hänt inte är mitt fel .

Maken ringer hem kl 04.15 för att berätta att operationen är klar och de är tillbaka på en avdelning. Han är trött och säger att de ska sova och att vi får höras imorgon. Allt har gått bra.
Kan knappt sova en blund men somnar lite till och från. Vaknar av att storasyster ropar mamma min dörr är öppen vilken tur jag har drömt något hemskt om lillasyster och Tindra. Jag går ner och berättar att det inte är en dröm och att Tindra har åkt i natt.

Vi gör oss i ordning och åker till sjukhuset. Där träffar vi en liten lillasyster som ser bättre ut än vi vågat föreställa oss. Hon är sydd på överläppen men det ser väldigt bra ut. Kirurgen har dragit ihop läppen underifrån och på det sätt fixat det som saknades. I det koagulerade blodet fanns flera bitar kvar och de har lagts tillrätta. Han tror inte att fler operationer kommer att behövas. Det kommer att synas men de ska göra vad de kan för att göra det så bra som möjligt. De talar om för oss att det är viktigt att vi ger detta tid. Inte ta ut någon oro innan vi ser resultatet efter 6 månader. hon kommer att tejpa överläppen 3-6månader för att få ett så fint resultat som möjligt. Vi blir utskrivna och hemskickade ca 13. Nu har vi bara ägnat oss åt varandra och ikväll kommer svärföräldrarna hit för att ta hand om oss alla.

Nu undrar väl många vad som egentligen hände och det vet vi inte riktigt. Stora dottern har sagt att hon och Tindra låg tillsammans i soffan och Tindra sov. Lillasyster sträckte sig fram emot Tindra och gjorde pussmun med tillhörande ljud varpå Tindra vaknade och högg. Enligt storasyster sa då lillasyster: "Det gör inget Tindra det gjorde inte ont." varpå stora syster svarade: "Du måste ropa på mamma det blöder" Varpå lillasyster igen svarar "Det gör inte ont" Det är nu storsyster skriker i ren panik...

Detta är inte vårt år, men nu får det vara bra nu orkar bi inte ta fler olyckor...

Redigerat 100918 , 21:14: Till er som läst inlägget tidigare idag Förlåt för alla stav fel, klarade inte att läsa igenom texten förrän nu, och den innehåll mycket fel...

torsdag 16 september 2010

Finns i alla fall en som är nöjd...

...och det är Tindra. Hon gillar verkligen gips, det gör inte vi andra...
Idag var det dags för återbesöket, och ack så rätt jag fick.Benet var inte alls redo att gipsas av. Fick dock ett mycket mer behändigt gips som slutar precis under knät. Rött denna gång.
Läkaren såg nästan ingen skillnad då det gällde läkningen så MINST två veckor till.
Den förra läkaren var ju övertygad om att gipset skulle av idag...Han sa även, för två veckor sedan, att det var helt ok att belasta och idag var det absolut förbjudet igen. Fösta läkaren sa gips 4-12 veckor, andra max 3 och nu blir det minst 5 veckor i alla fall.
Funderar starkt på att skola om mig til ortoped...

Veckan rullar på i 180! Hade en mycket givande dag igår där jag tillsammans med mitt arbetslag kom fram till en massa viktiga saker. En massa saker diskuterades och nu känns det som om det kommer bli en spännande och givande höst!tänkt

Idag är det torsdsag och ikväll väntar föräldramöte i åk 2, spännande att få ta del av deras tankar och ideer, och tänk imorgon är det fredag igen. Blir inget besök i stugan i helgen som det var tänkt. Detta beror också på gipset...Kanske blir en liten övernattning här i stället. Något som glädjer dottern kan jag lova!



tisdag 14 september 2010

Mycket nu...

Denna vecka hinner jag knappt andas. Det händer så otroligt mycket. Både på jobbet och privat. Veckan startade liksom i går och så går det i hundra åttio och så är det söndga kväll igen, har liksom något att göra hela tiden. Såna veckor känns lite tunga må jag säga! Men en liten stund har jag ändå över för er kära blogg besökare :-)

Undrar vilka ni är som läser egnntligen, många av er känner jag ju till, ni är duktiga och regelbundet kommenterar, men vilka är alla ni andra. 119 besök sedan i lördags och 12 kommentarer...Det gör ju att man funderar på vilka ni är, ge er gärna till känna med en liten pressentation!

Nu är det dags för lite vuxentid framför soffan. maken mår inte inte alls bra, är genomförkyld och kan knappt få fram ett ljud. Tur att han är ledig imorgon så han kan bli bättre. Nu ska vi dricka lite värmande och gott te och se en film tillsammans!

söndag 12 september 2010

Passar på att fixa lite höststämning här hemma. veckan som kommer är mer än välfylld så det gäller att passa på...

Nyårslöftet blir Gi-mammans vardag!

Har länge känt att bloggnamnet varit förlegat. Nyårslöftet det var ju snart två år sedan så nu mera är det Gi-mammans vardag som gäller!

Lite nya färger och ny design var också på tiden, men jag vet inte om det kommer att förbli så här, för jag känner inte riktigt igen mig själv, vet ite om detta är jag...Kanske blir en mer hösttoning inom en snar framtid, kanske redan idag...

I förgår skrev jag att gårdagen skulle innehålla roliga saker och menigen var att jag skulle hinna blogga om det igår men tiden fanns inte. Igår var jag i alla fall iväg på en mycket efterlängtad tjejkväll. Träffade två underbara tjejer som betyder mycket för mig. Den ena är en gammal arbetskamrat som jag imellanåt saknar så hjärtat värker min fd stöttepelare. Den andra tjejen är en nuvarande arbetskamrat som är min nuvarnade stöttepelare och klippa. Jag älskar dessa tjejer de är anledningen till att det alltid varit kul att gå till jobbet. Hade en fantastisk kväll som innehöll det mesta. Både högt och lågt. Önskar att tid fanns för att göra en sådan här sak oftare. Men nu ska det snart bli av igen, vi behöver varandra ellr hur? Fina vänner och relationer ska man vårda väl.

Min pappa var här igår och åkte idag. Tack vare honom kunde jag träffa vännerna tidigare än vad det var tänkt. Han skjutsade dit mig och tog sedan hand om barnen till maken slutade jobba. Medan jag var iväg bjöd han maken och barnen på pizza vilket var väldigt uppskattat. Tack fina pappa!

Nu ska jag fika lite fika till töserna här hemma. Storasyster och en kompis. Lillasyster tillbringar förmiddagen hos en kompis.

Lite senare ska jag utforma en plan för resterande månader av året för nu blir det omstart från måndag och det kommer medföra en del förändringar i mitt liv...

fredag 10 september 2010

Idag hände det! När jag var på systembolaget så frågade kvinnan i kassan efter mitt leg! Vet ni vad jag blev glad och sa "Gärna" Tänk att få vissa leg när man är nästan 15 + sedan 20!!! Kanske inte ska ta det som en komplimang, man kanske ser ut som en barnrumpa? Nä ,nog om detta.

Nu är det fredag igen, inte klokt vad tiden går. Idag hade vi fotografering på jobbet och jag var med trots att jag inte tänkt det. Kan ju vara kul för barnen att ha ett foto på fina mig hemma eller hur? Om saknaden och längtan blir för stor så finns jag ju där :-) Nej, jag tror nog att de minns mig ändå...Nu är skålarna återfyllda så nu kan myset börja. Nästa vecka tar jag nya tag, jag SKA komma igen, har ju halva sept och sedan okt-nov och nästan hela december på mig. Julafton är helig liksom nyårsafton då ska det frossas för att sedan börjas om med nya löften igen...
v åre
På måndag sk amina mål för resten av året publiceras och sedan får ni peppa mig! Jag behöver det, är i en riktig djup svaka nu. Kanske borde jobba mer för på jobbet går det bra. Där finns inga tillfällen att äta en massa dumt!

Imorgon händer roliga saker...

torsdag 9 september 2010

Torsdag och rubrik torka(=risk för blaha inlägg...)

Så var det bara den egna familjen i hemmet igen. Mamma/mormor har äkt och ikväll är det bara slapp som gäller. Veckan har gått så fort. hinner nästan inte med. Det är så mycket hela tiden. Tycker att dagarna bara springer fram och man är ständigt sysselsatt. Blir bara mer och mer för varje dag känns det som. Imorgon är en av de stressigaste dagarna på jobbet, fotograferingsdagen! Men vet ni va, med risk för att låta skadeglad, jag ska inte vara där! Ska bara delta en liten snabb stund och vara med på gruppfotot sedan lämnar jag huset för att bege mig till kontoret. Övervägde att missa allt men det gick inte kollegorna med på :-)

I helgen händer det skojiga saker!

Nu ska jag skratta lite åt IDOL, det är underhållning! Det programmet är ju bara kul under uttagningarna. Hur kan man stå och skryta om sig själv så enormt som många gör, speciellt när et visar sig att många är tondöva?! Skojigt blir det i alla fall!

tisdag 7 september 2010

Det går inte bra nu. Har fallit i fallgropen. Äter en massa onyttigheter men oj vad det är gott. Måste skärpa mig nu. Sommarens brister sitter liksom kvar. En, två veckor går bra och så faller jag. Var är motivationen? Varför gör jag så här. Mår ju bara dåligt själv och seriöst är det värt det? Nej, inte alls men lika f-n r det gudomligt gott. Kan igen avskaffa frestelsen????????????????

måndag 6 september 2010

Då var man igång igen!

Måndag och arbete. Nu är det slut på vabbandet för denna gång, på onsdag följer maken med dottern tilll skolan och på torsdag är det dags för henne att vara själv. Hoppas att allt ska fungera bra. Idag har vi haft hjälp av min mamma och hon hjälper till imorgon också. Maken börjar 14 och jag slutar runt 16 så hon rycker in ett par timmar i glappet. Hon har ju en liten bit hit kan man säga, 12 mil, så hon kom idag vid 13 och stannar till torsdag. Hon ska passa på att shoppa på onsdag och gå på marknad med en gammal vän på torsdag. Så denna vecka ska lilasyster dela säng med oss. Men hon sover så lungt och fint att man inte ens märker av henne så det blir bara mysigt. Två vuxna ett barn och en hund, kan väl säga att det är fullt i sängen. Lagom tills mamma åker hem ska pappa komma hit och hälsa på. Besöken och övernattningarna duggar tätt när man har ett skadat barn :-)
Just nu ser maken på tv med mamma, jag ligger brevid den sovande lilla dotter och skriver. Kan väl tala om att min lilla hemlighet är avklarad jag har formulerat klart och skickat iväg. Orkade inte fundera till onsdag så ett klick och så var det iväg och ingen återvändå finns. Skönt nu slipper jag lägga energi på detta. Har tagit tillräckligt tankearbete sedan i fredags. Det får bära eller brista. Förmodligen brista, men vad då jag har ju i alla falll försökt?! Berättar mer om detta snrt, lovar!
Ska sova nu, ska bara läsa lite först. Läser "Storlek 37 "av D. Rundberg. Började igår. Har precis avslutat Kajsa Ingemarssons bok "Inte ennklare än så". Gillar verkligen hennes böcker, lättsamma men med en bakomliggande tanke liksom. Känner att de är verkliga på något sätt. De kunde handla om mig. Har någon läs hennes senaste bok? Är sugen på den. Har gillat alla hennes böcker med undantag av "Den ryske lille vännen." Den boken har jag bara börjat på, tyckte inte alls om den , var inte alls som de andra. Nej nu får det vara färdig svammlat annars vet man aldrig vart detta inlägg tar vägen eller slutar...

Natti natti hörs imorgon!

söndag 5 september 2010

zwani.com myspace graphic comments
Fy vad tråkigt, samma typ av blinkies idag också, men jag har ide torka och visst är det väl en glad söndag?!
Har inte gjort många knop idag. Har mest tagit det lungt. Varit iväg en sväng och kollat på rosor. Ska plantera några nya buskar på "nya" baksidan. Det är en djungel av rosor kan jag lova. Men nästa helg kanske vi kan gräva ner nåt...
Fundrer på detta med att marknadsföra sig själv. Det är inte lätt. Svårt det där. Särskilt när man inte har skriftens gåva. Ska man behöva bli lidande för det? Satt en stund igår och knåpa lite på min lilla hemlighet men jag vet inte...
Måndag snart igen. Ska jobba på alvar nu igen. Måste bli så. Inga mer olyckor hår tack, det räcker med klippkort på ortopeden. Har fått tid för den planerade avgipsningen nästa torsdag, 16:e får väl se om det blir så. Jag är skeptisk kan jag säga. Är det verkligen så att man ska kunna använda ett brutet ben så fort. En läkningstid på tre veckor...Hummmm armen tog 6 veckor och så två-tre månaders stillsamhet, benet ska man ju liksom gå på och med varje dag...Någon som kan förklara hur detta ska kunna gå så fort?
Iveckan kommer min mamma att bo hos oss ett par dagar. Hon ska hjälpa till lite med barnen så både maken och jag kan jobba.
Nu är det dags för söndagsfamiljemys. Kanske ett spel eller en film eller blir det till att knåpa vidare på min marknadsföring
?

lördag 4 september 2010

Underbara dag

zwani.com myspace graphic comments
Graphics for Saturday Comments
Ännu en härlig dag går mot sitt slut. Ska försöka vara lite duktig nu och ta en långpromenad innan kvällen och bänkningen i tv-soffan.
Blev inte riktigt som jag tänk igår. Vi fick besök. Svärmor kom för att stanna över natten. Ville träffa sitt skadade barnbarn och vem kan neka? Dottern älskar farmor mer än allt annat och den glädjen vill man inte från ta någon. Trots att jag inte kännde mig hundra på topp så blev det en trevlig kväll och en trevlig dag idag.
Vi har gått en promenad, bakat en äpplekaka, varit och handlat, lagat mat och haft det trevligt tillsammans. Nu har hon just åkt och jag hamnade vid datorn , skadade dottern sitter brevid och spelar på sitt ds, lilla dottern ser på e-carly på tv och maken sitter framför sin dator en riktigt skön slapp avslutning på dagen kan man säga.
Dottern har köpt ett Nintendo DS för en del av sina pengar hon fått för sveda och värk. Hon har aldrig visat intresse för datorer eller tv-spel men nu har hon blivit som besatt har spelat hela dagen. hon handlade ett spel på tradera med 10 tillhörande orginalspel så hon har lite att ta sig igenom om man säger så. HOn har alltid tyckt kusinen varit träkig som jämt spelar men nu finns risken att hon blir likadan själv...

fredag 3 september 2010

En kort arbetsvecka detta. En dag. Känndes skönt att komma iväg även om huvudet känn tungt nu. Vet inte vad det är för fel men min huvudvärk verkar ha kommit för att stanna. Kommer och går under dagarna. Har googlat lite. Man ska tydligen kolla upp det på en vårdcentral om det in ger med sig på en vecka. Får väl ta tag i det nästa vecka. Hinner inte med mig själv nu. En bra dag på jobbet idag iaf. Fick höra om ett spännande erbjudande som jag inte kan låta rinna mellan fingrarna...Måste verkligen fundera och formulera mig nu. Kan väl avslöja att det handlar om en utbildning som jag kan söka.Berättar mer när jag funderat klart..men det är spännande iaf. Underbara fredag idag. Ska ha en skön helg med familjen. Hopppas på en avslappnad kväll med en massa gott. Gärna en bra film. Gärna en som hela familjen kan se tillsammans. Någon som har ett förslag?

torsdag 2 september 2010

Dagen blev inte som vi tänkt!

Idag skulle jag ha provat att gå i tvåan. Dottern skulle testa en dag i skolan men icke sa nicke. Hon vaknade upp förkyld med halsont och huvudvärk eftersom hon redan är ynklig med gipset och allt så valde vi att stanna hemma. I vanliga fall hade jag nog skickat iväg henne men nu kände jag att det bara skulle bli jobbigt att försöka motivera henne i skolan. Vi får ta nya tag nästa vecka. Vi är ju sjukskrivna tills på onsdag så vi hinner. Det svåra är att agera fröken här hemma. Dottern har inget tålamod alls och ger upp direkt. Men det är en sak att vara mamma och en annan att vara riktig fröken, tror mig jag vet. Iskolan visas inte denna sida. Känns jobbigt att just min dotter ska drabbas av all denna otur hon hade vekligenn behövt vara i skolan och inte vara skadad och sjuk. Hon är/var så motiverad nu när skolan började igen! Eftersom hon haft lite svårigheter så hade jag verkligen inte önskat att det skulle bli så här...

Imorgon ska jag tillbaks till jobbet igen, känns lite segt men det kommer nog bli skönt att koma hemifrån lite igen, saknar det sociala i att komma till jobbet. Men då jag själv inte mått så bra under den senaste veckan så har jag faktiskt trivs ganska bra med hemma livet. Har haft huvudvärk från och till i en vecka. Kan bero på stress/oro och en massa annat...Känner mig tung i huvudet...Beror förmodligen också på att jag har någon förkylning som sitter fast i kroppen och inte riktigt vill bryta ut...

onsdag 1 september 2010

Jag är en stolt familjebloggare!


Ja, detta ämne är i ropet just nu. Huvida mammor och pappor bloggar hejvilt om sina barn. Både Chrissan och Ketchupmamman skriver idag om detta ämne i sina bloggar och nu känner jag mig också sugen på attt vidröra ämnet och ge er min syn på detta.

Jag bloggar om mitt liv och mina barn är en stor del av mitt liv och självklart handlar mina inlägg ofta om barnen. Barnen är tillfrågade när det gäller bildpublicering. Nu förstår ju jag att de inte vet vad det är de ger sin tillåtelse till. Men jag visar inte bilder som kränker dem. Jag vissar bilder som de vill förmedla till dem de känner och för de som är intresserade att ta del av dem. Om jag skulle vilja göra detta mer anonymt skulle jag lösenordskydda min blogg. Jag namnger inte mina barn av anledningen att det känns orelevant. Jag berättar om min vardag och mitt liv, om mina funderingar, irrittioner och glädjeämnen. Jag anser att man måste veta vad man har för syfte med det man bloggar om. I min värld är det så att jag bloggar för att själv kunna gå tillbaka och minnas, en sorts cyberdagbok. Då kan du väl skriva för dig själv kanske många tänker, men svaret är nej. Jag vill att andra ska få ta del av mitt liv och mina erfarenheter. Många kanske kan känna igen sig och känna sig mindre ensamma. Många kanske kan få tips och ideer genom det jag upplevt och lärt. För mig är det skönt att skriva av mig kring sådant som hänt, mina läsares komentarer hjälper mig framåt och får mig att må bra. Jag känner mig bekräftad och får stöd i det som tynger mig. Bloggen är viktig för mig. Min familj är viktig för mig det är för dem jag lever!

Vad har ni för åsikter kring detta? Förstör vi våra barn genom att skriva om dem?