torsdag 7 juni 2012

Så här gick det...

Strul från början till slut innan vi var på plats. Ett barn som kom försent hem, läraren hade sett fel på schemat och jag hade gett mitt tillstånd till att barnet i fråga skulle vara med på slöjden och sedan gå hem. Läraren hade sagt att slöjden slutade 10.15 i stället var det 10.45. Stress och försening. Tid på sjukhuset 11.00. Alla trafikljus röda och ingen parkering. Snälla fina maken anmälde oss i nya receptionen och löste parkeringsbiljett och parkerade. Han var i tid. Väl uppe på avdelningen fick vi vänta 5 minuter i alla fall.

När någon ropar upp oss och tar oss i hand säger hon att vi ska gå till ett rum längre bort och att en annan läkare också ska vara med. Här fattar jag på allvar att detta inte är bra...

Men det var i alla fall bättre än värst. En förändring fanns. Något var mer "markant än förväntat". I dagsläget troligen ofarligt och kanske något många har i fall man skulle kolla in i deras huvuden. Men med tanke på barnets illamående, aptitlöshet och trötthet släpper man inte detta utan kommer utreda saken ordentligt. Men vi fick klar tecken till att resa i väg nästa vecka. Inget farligt att vänta två veckor. Har längtat och räknat ner till resan men allt har varit väldigt osäkert tills idag. Så fort vi kommer hem kommer vi att skrivas in på barnsjukhusets dagvård. Ryggmärgsprov och ögonundersökning och en massa andra undersökningar. Detta för att se att det inte finns någon cellförändring.

För er som kanske undrat så handlar detta alltså om mitt barn. Min äldsta dotter. Hon som fart in och ut på vårdcentralen för sitt illamående. Hon som fick laktosintolerans som diagnos. Hon som fick en remiss till barn. Hon de helt plötsligt misstänkte en hjärntumör på. Mitt älskade lilla barn. En familjs värsta mardröm. Sista månaden har varit så fruktansvärt jobbig. En lång jävla uppförsbacke. Ovisshet och oro. Inga svar bara väntan, väntan och väntan.  Men i dag känns det lite bättre, nedförsbacken är här och nu stannar vi på det spåret hoppas vi. Undersökningarna kommer att gå bra och svaren kommer vara bra hoppas vi. Men denna sommar kommer vi att tillbringa mycket tid på sjukhuset. Inget kul sommarlov men bättre än vad det kunde varit.

Vi är vid gott mod och vi är glada och har börjat packa våra väskor, Turkiet here we come!!!

Om 20 minuter...

...åker vi till mötet, så rädd att jag knappt vågar. Kanske borde göra som dottern säger, hålla för öronen och be dem upp repa beskedet till jag blir 100 år, medan öronen fortfarande är förhållna! Men det går ju inte för om beskedet är bra vill vi ju höra det gång på gång på gång...


onsdag 6 juni 2012

Imorgon gäller det...

har försökt leva på som om detta inte sker. Har försökt att göra denna dag så bra som möjligt och vet ni va den blev toppen bra!

Men som sagt imorgon gäller det. Svårt att vara stark i allt detta men jag måste. Jag är vuxen och mamma. Det är min uppgift. Men det är så jävla svårt. Bara de som varit mitt i nåt liknade kan först. Man kan inte förställa sig detta.

Tänk på oss, vi behöver det.

tisdag 5 juni 2012

Idag kom beskedet som vi väntat på...

...och det var inte alls som vi tänkt oss. Ett brev eller ett samtal som sa att allt var bra. Utan ett samtal om ett möte på sjukhuset...jag som trott att allt var bra...ett möte med läkaren öga mot öga det kan väl bara vara dåligt???? Marken gungar under mina fötter och hur fan ska jag överleva dessa timmar tills slutgiltigt besked.? Hinner måla upp det allra värsta....Svårt att vara positiv nu och tro att det kommer att bli bra. Har funderat och vändit ch vridit på saken i en månads tid.... Fan för sjukvården och hur de behandlar folk och spelar på deras känslor. Är så arg och ledsen på allt....Orkar snart inte mer....

söndag 3 juni 2012

Lördag & söndag


I går besökte vi en nya aktivitetspark här i stan men besöket blev kort för det var svin kallt. Fingrarna frös till is och som toppen på allt kom en hagelskur from hell. Inte kan man tror att det ät juni. Sommarmånad...hummm??? 
Resten av dagen höll vi oss inne. Spelade spel, fikade och mös tillsammans.

Idag hade vi besök av mamma och hennes sambo och sedan begav vi oss, efter mycket funderade, till flygetsdag. Linköping är ju flygets stad som ni kanske vet?

Gratis flyguppvisning och fri entré på flygvapen-museet.

Vi valde bara museet , mest för att skona lillemans öron men även våra egna.
Var inte så farligt mycket folk som jag befarat. Mycket folk var det men det fungerade. Vi hade en rolig stund tillsammans även om flygplan inte riktigt är min grej. Om man gillar flygplan måste en sådan här dag verkligen vara paradiset. Men barnen uppskattade det hela.

Nu är det slapp som gäller resten av kvällen. Imorgon kanske det blir jobb för mig. Lite sjukt att hoppas på att nån ska bli sjuk eller vabba...Men just så är det!

Ha en trevlig kväll alles!!


lördag 2 juni 2012

Inte konstigt....





...att han har blå märken min lille son! Om han inte provar att gå själv så är det sånt här han gör!!!

fredag 1 juni 2012



...och snart har tre veckor passerat sedan vi var och gjorde det där som vi sedan väntat besked om. Tre långa veckor utan ett ljud. Men som sagt nu börjar vi tänka positiv kring allt. Det måste väl bara betyda bra saker för om det varit ett dåligt besked borde vi väl hört nåt nu? Nog om detta, men som ni säkert förstår så upptar detta mycket av våra tankar. En jobbig tid har passerat men vi har i alla fall fått ut något bra av det. Vi uppskattar livet mer och alla bråk här hemma har minskat. Det gäller att välja vad som är viktigt .

Fredag idag som sagt och vilken fredag sen. Regnet har stått som spö i backen hela dagen och man har inte haft någon lust att ens sticka näsan utanför dörren. En tur till Maxi blev det i alla fall tillsammans med maken  och lilleman, så nu är det fullt i skåpen igen men tomt i plånboken :-)

Ikväll blir det en fredag i alla ordning, taco och mys. Precis som det ska va alltså. Ena dottern ska på poolparty men det blir nog inte mycket bada av tror jag. Blir nog film och tacofest i stället.

Vad gör ni ??