tisdag 31 juli 2012

Nu så!


 

Vågade vägra iphone och har i dag slagit till med en samsung galaxy s 3.
Den är så stor mot min lilla mobil men det kommer nog att gå bra det här.
Tyvärr fanns det ju varken iphone eller samsung  butiken så jag får snällt vänta ett par dagar tills den kommer med posten. Ska bli så kul att unna surfa och göra allt med mobilen. Nu är jag ju bunden vid datorn.

Vägde mig idag och på något sätt så har jag inte alls gått upp så mycket som jag trodde. Trots kakor och godis varje dag de senaste månaderna. Lägger mitt mål vid att lyckas gå ner 3 kg och sedan är jag nöjd. För jag är ju trots allt snart 35 och trebarnsmorsa så nån måtta får det väl vara. Man är inte tonåring längre!

Tre kilo känns som en pice of  cake om man tänker på de 13 kilo jag tog sist.

Om det blir dukan eller gi eller lchf eller en blandning av allt, ja det får vi se!!!





måndag 30 juli 2012

Nu kör vi!

Nu kan man väl säga att semestern är slut även om vi har en lite resa till Göteborg inplanerad i helgen. Operation minska midjemåttet blev uppskjutet en extra vecka. Veckan spenderades med barnen i min pappas stuga och då måste man få unna sig lite gott eller hur? 

Men idag gick startskottet. Glömde ju självklart väga in mig på morgonen men nu kör vi i alla fall lite light. Inget mer socker. Inga mer kakor och inget godis. Inget mer bröd. Det kommer att bli hårt. Men bittra sanningen är den att det måste göras. Har väntat alldeles för länge och sedan Turkiet resan har det fikats varje dag flera gånger om. 

Var och provianterade i affären idag så nu finns inga ursäkter. men med tanke på helgens resa till Göteborg och Liseberg så kommer det väl inte riktigt bli på fullaste allvar förrän nästa vecka. Men det är i alla fall socker stop från och med nu och det kommer att bidra med sitt det är jag säker på.



söndag 22 juli 2012

Premiär!


Igår tog vi cykelpremiären tillsammans med lilleman. Underbart och en ny värld som öppnar sig. Han älskade det så nu blir det nog inte mycket vagn längre för det hatar han ju.

Annars händer inte mycket just nu. Kom hem från landet i går och ger oss iväg till pappas sommarställe i morgon så vi är bra hemma och fixar lite. Mot slutet av veckan beger vi oss till mamma för att hjälpa henne flytta men innan det ska vi hitta på en massa skojigt.

Bloggar liksom andra inte så mycket under sommaren beundrar er som bloggar på som vanligt. Men snart sk ajag bli en kanon bloggare som uppdaterar hela tiden för snart ska jag skaffa en ny telefon och då ni!
Ta hand om er!

onsdag 18 juli 2012

Finaste finaste tösabit!

Är så lycklig och glad för igår fick vi ett så bra besked. Inget konstigt fanns på ryggmärgsprovet och markörerna för cellförändringar visade heller inget. Vår tjej är frisk! Lyckan är obeskrivlig. Efter att ha levt med denna misstanke och denna oro sedan i början av maj så känns det nu så skönt att veta att det ända som vi inte fått svar på är boreliaprovet som togs i går. Det allra sista provet innan hon släpps ut från onkologen. Om provet visar borelia måste ett nytt ryggmärgsprov tas nästa veka för att utesluta att borelian inte satt sig i nervsystemet i hjärnan.  Ögonnervens svullnad är på väg tillbaka och troligtvis har dottern drabbats av ett ökat tryck i hjärnan, detta kan ha helt okänd orsak eller bero på ett slag mot huvudet i form av tex ett fall. Den markanta tallkottskörteln är troligtvis något hon haft sedan födseln men för säkerhets skull blir det en ny magnetröntgen i oktober för att fastställa att ingen mer förändring sker.

Världens lyckligaste familj här hemma nu. Vad gör det att det regna när vi har varann och vi slipper tänka mer på hjärntumörer!

måndag 16 juli 2012

Imorgon kan bli en tung dag...

...eller då blir det en glädjens dag. Men jag känner mig ganska nervös men samtidigt lugn. Även om mina förhoppningar grusades lite idag. 

Fick ett samtal från sjukhuset ang ögonundersökningen dottern var på. Det hade tydligen skickats en ny remiss till innan vi hunnit få svar på förra undersökningen. 

De vill testa om dottern ännu en gång för att ske om någon förändring skett och de vill göra det snarast. Sa att vi hade tid för svr imorogn och att jag tyckte detta var väldigt märkligt eftersom vi som sagt inte fått svar från läkaren ännu. När jag sa att vi skulle dit immogorn vid 11 så fick vi en tid innan det. 

Så kl 9 ska vi vara på ögon för att hinna med det innan det riktiga återbesöket. Detta var vl inte vad vi hoppats på...Men som sagt vi försöker hålla oss positiva trots allt. Känner mig som sagt gansk lugn trots allt. Har levt med denna oro länge nu och vill bara få ett svar så vi kan gå vidare hur dte än blir. 

Svärföräldrarna gör en akutinryckning och tar hand om de två yngre imorgon medan vi är på sjukhuset. Om allt går bra så lämnar vi stan och drar til landet dit även kusinerna kommr imorogn men allt hänger som sagt på svaret...

Idag packade vi fika korgen och drog mot stans trädgårdsförening för bus och lek. Lagom tills vi kom hem kom den dagliga skuren. Nu håller jag på att fylla varmt vatten i pooolen för tjejerna ska bada! Det är ju för sjutton sommarlov trots allt. Ikväll blir det familjemys i form av film.

Ta hand om er därute!

söndag 15 juli 2012

En vecka kvar


Sedan börjar "operation minska midjemåttet" 

Är verkligen dags nu.

Har syndat under mina nio månader som gravid och så ett extra år på det. Inte lätt att hålla igen när man går hemma och är föräldraledig, en massa fika som lockar :-)
Men nu så är det slut.
En vecka kvar i himmelriket men sedan börjar sockeravvänjningen. Inga mer kakor, eller nåt godis och inga chips. Min kropp kommer dö...

Har länge funderat på detta med du kan dieten.

Ska sätta mig in i den nu.

Verkar ju fungera väldigt bra för många och du ska väl även jag kunna lyckas.

Trots attt är det inte så många kilo som ska bort. Tror jag. Men vem vet kanske får chocken efter att jag ställer mig på vågen på måndag...Men skitsamma en vecka till innan det.

In med era bästa tips nu!

Dukandieten (inbunden)




Gårdagen och fortsättningen


Min 1åring!
Han hade en fin dag igår helt på hans villkor.
Ballonger på sängen, paket, lång familjefrukost. Häng i favorit parken där man kan köra den stora bilen. Födelsedagsfika med egen liten minitårta (som bara mosades sönder, grabben gillar inte sött!)
Lite sömn och sedan lite mat och lek med nya presenterna. Sedan lite fin gäster och mera paket och fika. Sedan blev lillkillen uttråkad och ville inte fika mer utan han ville leka så när gästerna gått tillbringade vi två timmar ute i parken sedan blev det ett långt roligt bad i badkaret innan den lilla prinsen somnade sött med sin vällingflaska.

Idag fortsätter vi kalasandet för idag kommer finaste morfar på besök  och det innebär mer fika och mer paket!

lördag 14 juli 2012

För ett år sedan nästan exakt...

...födde jag världens finaste lilla gosse bara så att ni vet ,-). Vår prins Oliver som nu mer delar födelsedag med kronprinsessan Victoria. I dag flaggar vi för honom. Ett alldeles underbart år har passerat och lilleman har blivit stora killen. Kan så mycket redan och är en egen liten person. Inte klokt att ett år redan passerat. Vi älskar dig så Oliver <3<3<3

Just nu sover lilleman och när han vaknar vankas mera fika och kalas och sdan ska vi leka med allt nytt och skojigt hela kvällen innan vi bänkar oss för att ta del av prinsessans firande på öland.




fredag 13 juli 2012

Vidskeplighet


Fredag den 13:e
Vad säger ni om det?
Jag är inte så vidskeplig av mig men visst tänker man sig för en gång extra en dag som denna.


Frukost och fika i magen  och nu en ensam stund för mamman. Stora barnen leker för en gång skull tillsammans och lilleman sover sin skönhetssömn.

Fredag i dag som sagt. Maken har snart jobbat sin första vecka efter semestern, han slutar iof sig inte förrän 20 i kväll men ändå. Blir långa dagar och veckor när han jobbar så här sent. Att ha alla barnen hemma tar på krafterna men samtidigt är det kul att ha sällskap!

När lunchen är intagen blir det nog att dra mot affären, de sista sakerna måste införskaffas innan lillemans födelsedag. Tyvärr blir det inte alls som vi tänkt oss på hans dag. Maken fick ju biljetter till speedway i födelsedagaspressent och den ena lag vm tävlingen är i morgon kväll så det betyder att han måste åka här ifrån vid 16. Mamma fick översvämning och kusinernas farfar blev allvarligt sjuk så kalaset blir någon annan gång 
:-(

Men vi måste självklart fira lilleman här hemma i morgon. 
Det som vill är välkommen vi är hemma!
På önskelistan står allt som har med bilar att göra. Sedan vore det jätte bra med stövlar och regnkläder för vädret är ju väldigt växlande och inte en daga utan några droppar.

Nu tittar solen fram och jag ska passa på att sätta mig en stund ute. Brännan från Turkiet är tyvärr helt borta men som tur är så är ju alla i Sverige ungefär lika bleka så det gör ju inget
:-)

torsdag 12 juli 2012

Det bara regnar...

men man för försöka göra nåt kul ändå. Igår blev det gamla Linköping. En massa spännande och helt gratis är det också. Om man bortser från Cloettabutiken, handelsboden och fikat....

Idag har mamma åkt hem för att packa. Maken körde henne dit då han i allafall skulle ner på speedway. Nu sitter barnen, de större, på varsin sida av mig och äter kexchoklad och ser på "Bert", lite nostalgi för mamman 
:-)

Bjuder er på några bilder från gårdagen  och tittar ni längst ner finns ett klipp på lilleman. Han har energi den killen. Älskar att vara ute och att vara med systrarna. Så fort han är inne står han vid dörren och säger "Daa ! Daa!" (där!) och pekar på dörren. Frågar man hur bilen låter eller vad pappa gör på jobbet svarar han Brummm! Duktiga lilla kille. Vi älskar dig. Men du kör med oss och vi vet att vi lever. Alltid något på gång.









onsdag 11 juli 2012

Ja som vanligt händer det allt för mycket dåligt.






Nu är det mamma och hennes sambo som återigen drabbats av översvämning. De bor precis bredvid Silverån i Lönneberga och nu står deras hus i vatten sedan ett par dagar tillbaka. Denna gång kommer huset inte att gå att rädda. 


Total renovering eller rivning kommer att bli resultatet av denna naturkatastrof, och vid en natur katastrof gäller inga försäkringar. När i helvete gäller de??? Det finns ju alltid en paragraf för försäkringsbolagen. I vilket fall som helst så klarade inte mamma av att sitta i huset i all förödelse så hon kom hit i måndags. Vi har försökt att hitta på lite roliga saker här i stället. De har nu fått en lägenhet som de kommer att flytta till inom två veckor så imorgon åker hon hem och börjar packa. Lägenheten hon ska flytta till är samma som jag vuxit upp. Konstigt men sant. Back to basic. 

När det gäller dottern så är hon sedan i måndags tillbaka och uppe på benen. Efter en vecka. Otroligt skönt att se henne bättre. När det gäller matintaget så blir det bättre och bättre dag för dag och på något konstigt sett så har hon inte tappat mer än något halvkilo i vikt. 

Lilleman var på 1-års kontroll på bvc idag och han växer så det knakar. 11.2 kilo och 80cm lång. En spruta i varje ben fick han också, inte ett pip sa han min lilla prins. Snart 1år och allt. Att han fyller ett om två dagar är helt ofattbart!






söndag 8 juli 2012

Fotografering!




När vi var i Turkiet passade vi på att fotografera hela familjen hos en fotograf. Blev helt fantastiska bilder som togs under två dagar. Ena fotograferingen skedde på dagen och andra precis vid solnedgången nere på en pir vid havet. Kommer med all säkerhet att bjuda er på fler men idag får ni se dessa. Tre av bilderna kommer snart att pryda väggen över vår nya soffa. Ett på varje barn så klart!

Idag regnar det här i Linköping. Undrar om solen missat att Sverige finns eller har den helt enkel bestämt sig för att bara reta oss med små kort besök?  Tur att vi haft 15 fantastiska dagar i solen för i Sverige verkar sommaren mest bestå av moln och regn...Men man får väl vara glad att det i alla fall är varmt.

Då det gäller dottern så är hon bättre idag. Inte bra men bättre. Hoppas hoppas att hon orkar vara uppe en stund!

lördag 7 juli 2012

Ryggmärgsprov, den bistra sanningen om hur ett barn kan må!

Har själv sökt information om detta men bara hittat sidor som handlar om vuxna. Nu skriver jag detta inlägg för att påvisa hur man kan må och vad man kan vänta sig om ens barn ska ta ett ryggmärgsprov. Nu behöver detta ju inte bli så här men jag vill bara uppmärksamma folk på hur det kan bli.


 Har två personer i min närhet som under den senaste tiden tagit detta prov. Två vuxna. De har mått hur bra som helst efteråt, lite ont i ryggen kanske men inget annat. Kan väl säga att dessa personer klarat sig med ett stick.

Min dotter mår så dåligt.

Tog provet i tisdags kl 9 och idag är det lördag kl 15, dvs 4 dagar sedan sticket gjordes. Eller sticken , de behövde ju sticka tre gånger för att lyckas få ut vätskan. Fick ju veta att hon pga av detta kunde må dåligt näst kommande dag. Men att det skulle bli så här jävligt och lång varigt kunde jag aldrig föreställa mig. Min dotter måtte till en början bra.

På tisdagskvällen kunde hon nästan inte gå ur soffan pga ryggvärk och  på onsdagen kunde hon inte komma ur sängen utan hjälp. Sedan kom illamåendet. Kräkningar under de två följande dagarna efter provet dvs onsdag och torsdag.Sedan kom huvudvärken som gör att hon inte sedan i torsdags kunnat sitta eller gå. Så fort hon flyttar sig från plant läge mår hon så illa och huvudet dunkar. Detta har medfört att hon nästan inte ätit under dessa 4 dagar. "Jag mår illa, jag är trött jag har ont i huvudet, jag är inte hungrig" är orden som varit som sagts de senaste dagarna.

Att som mamma se detta och inget kunna göra är hemskt. Att vara den som mår illa är nog värre. Önskar ingen att få uppleva detta.

Önskar bara att helvetet kan ta slut för detta gång. Önskar att hon vaknar i morgon och mår bättre.

torsdag 5 juli 2012

Tack för fina tankar och uppmuntrande ord!

Idag känns det hela lite bättre. Maken kom hem med lilleman och det hjälpte mig upp på banan igen. Nu saknar jag bara ena dottern men jag hoppas på att alla kan vara tillsammans imorgon eller redan i kväll igen. Sjuka dottern mår lite bättre just nu men vi var farligt nära en inläggning med dropp i förmiddags.Men nnu har vi fått i henne lite vätska och vi hoppas att huvudvärk och illamåendet ska ge med sig så vi kan återvända till stugan ikväll eller imorgon. Vill ha hela min fina familj runt mig.

Tack för att ni finns och tack för ert stöd. Nu är jag tillbaks och nu ska jag försöka se ljust på allt. Ska inte gräva ner mig utan njuta av dagarna familjen har kvar av den gemensamma semestern. Om vi får dåliga besked den 17:e så tar vi det då. Nu håller jag bara tummarna och tankarna inställda på positivitet. Klart vi ska klara detta. Något annat finns inte!

onsdag 4 juli 2012

Med risk för att ingen orkar läsa

Behöver verkligen få ur mig en del. Behöver ventilera md någon och det finns ingen annan hör än ni. Mår riktigt jävla dåligt idag. Har inte kommit iväg som planerat idag heller då dottern mår så dåligt som man bara kan. Har gjort flera försök till att komma iväg och ett inefattade till och med att vi satt i bilen och körde någon mil men fick vända hem igen eftersom dottern bönade och bad om det. Hon mår illa och är trött och har ont.  Mår alltså precis så som hon mått under de senaste månaderna men 20 gånger värre idag...

Min ork är slut. Orkar snart inte vara tapper och kämpa mer. De sista månaderna har tagit på mig på alla sätt. Käns som om mitt liv bara bestor av tjafs kring det ena eller andra, som om det bara är en kamp kring allt. En kamp jag inte länge orkar. Känns som om jag snart stupar. Att jag dessutom lämnat lilla sonen och att jag inte fått träffa honom sedan i måndags m gör inte saken bättre. Vad ska han tro. Att mamma har försvunnit? Det dåliga samvetet trycker mig mest.

Att ha en dotter som är livrädd för allt vad medicin heter är inte lätt. Att se sitt barn lida må dåligt och ha ont är svårt. Att veta att det finns hjälp att ge men inte kunna är ännu värre. Min dotter är snart 10 och hon börjar skaka och gråta bara medicin näms. INGET fungerar inte flytande inte tabletter och inte suppar. En evig kamp och ett evigt fäktande varje gång och inget resultat..

Hur orkar man stå upprätt och finnas till för andra när man snart inte längre orkar ta hand om sig själv??

Ute skiner solen och jag vill bara ut. Jag vill leva och vara lycklig. Jag vill ha friska glada barn omkring mig.  Men i mitt liv är det inte alls så. Mitt liv kretsar kring oro och ångest. Mit liv handlar om att vänta och vänta och aldrig fä svar. Mitt liv kretsar kring ett av de tre barnen och de två andra hänger liksom bara med. Jag vill sitta med min fina familj och fika och spla spel. Jag vill skratta och ha kul. Varför kan det inte bara vara så? Var glada ni som har det så. Njut av semester och sommarlov. Man vet aldrig när lyckan vänder.

 Snälla någon vart ska man ta kraften ifrån???

tisdag 3 juli 2012

Underbart är kort, tyvärr återigen tråkiga nyheter

Vi är hemma från en underbar resa till turkiet. Två fantastiska veckor där vi bara njutit av att ta dagen som den kommer. Solen har lys från en klarblå himmel och vi har haft en temperatur på 35 grader eller mer. Man kan inte förstå hur det kan vara sant att det inte finns ett moln på himlen! Önskar så att vi fortfarande var kvar i paradiset men det fungerar ju inte. Skulle ju dels snart rulla fram av all mat och alla efterrätter och så skulle man väl till sist få solsting.

Kom i alla fall hem för snart en vecka sedan ch har sedan dess öven hunnit med härliga dagar på landet i fina släktingars sällskap. Har hunnit fira mannen och svärfars födelsedagar och svägerskan och blivande svågerns förlovning. Inte fy skam kan jag säga.

Igår styrde jag och dottern kosan hemmåt och lämnade resten av familjen kvar. Min första natt utan lilleman...Inte lätt det för mamman kan jag lova...

Idag var dagen kommn som vi fasat och samtidigt längtat till. Dagen då undersökningarna som skulle ta bort vår sista oro skull komma. Tyvärr blev det inte riktigt så.

Dagen började med en inskrivning kl 8 och så ryggmärgsprov kl 9. Så långt allt bra. Dottern somnade fort och fint. Tyvärr var ryggmärgsvätskan inte så lätt att ta. De var tvugna att sticka tre stick för att lyckas. Pga detta skull hon kunna få mycket ont och må ganska dåligt med start ganska omgående. Blev i alla fall utskriv efter att hon vilat nån timme och fått drop. (Droppet satts för att de tagit ganska mycket olika blodprover. Även saliv prover och en massa annat togs).  Drog iväg till MAX för att äta. Redan då började dottern må lite dåligt och hade svårt att gå pga värk i ryggen.

Utförde några stressade ärnden, hann träffa två av mina finaste vänneren kort stund och detta ger mig lite ny kraft. Känner att jag skulle vilja ha lite mer tid för dem för jag behöver dem nu. Tack i alla fall fina ni för att ni finns. Ni vet vilka ni är T och F. Sedan infann vi i oss på ögon på sjukhuset för en undersökning. Denna medförde ett resultat vi inte ville haft. Svullen synnerv och minskat synfält på vänster öga. Vilket med stor sannolikhet kan bero på ett tryck från hjärnan. Dvs det som stts på magnetröntgen. Inget mer svar än så.

Nu har vi två långa veckors väntan framför oss igen. Den 17:e träffar vi en läkare för att få svar på proverna. Hatar verkligen detta. Man hinner tänka så många tankar innan man får svar. Önskar så att dagen hade gett bättre resultat men tyvärr tyder detta med ögonen på att något står fel till. Had önskat så att d bara sagt att allt såg bra ut när vi var där. Mitt hopp om att detta  skulle gå bra grusades en aning.

Nu skulle vi egentligen ha varit tillbaks på landet men dottern bad om att få stanna hemm aoch sova i lugn och ro. Utan en massa kusiner och andra släktingar runt sig. Så vi gjorde så. Vi stannar hemma och tar det lungt och så åker vi i morgon om hon inte mår illa efter allt idag.

Nu till något annat. Mitt i allt som händer så blv jag ju kallad till en intervju ang ett jobb jag inte ens sökt. Minns ni det eller har jag glömt att berätta det? I alla fall samma dag vi skulle resa i väg var jag på intervju och innan jag lämnade intervjun så erbjöd de mig tjänsten! Kommer att ta tjänstledigt för att prova under 6 månader. Detta innebär att maken kommer på börja sin föräldraledighet n månad tidigare än planerat och jag kommer att börja jobba den 1/9 bara vi kommer överens om lönen :-) Något spännande positivt och kul mitt i allt tråkigt. Samtidigt oroar detta också. Tanken på vad som kommer att hända med dottern inverkar även på detta och då skulle det kännas tryggt med den trygga kända arbetsgivaren bakom sig. Hon känner mig och min familjs historia.

Återkommer när jag kan och orkar, tror inte att så många läser här hos mig längre...