lördag 21 september 2013

Underbara lördag

Här har vi bakat lördagskakan, något vi försöker göra varje lördag- måste ju fira helgen! Sedan har vi varit ute i solen och lekt och så har vi fått mat i magarna. Nu sover lilleman sött och behövligt för halleluja vad han har trotsat och skrikit idag. Kanske inte konstigt då han somna sent i går och vaknade i ottan idag. Ena dottern är på bio och den andra hänger här hemma med mig.Strax dags för en latte! Kvällen ska spenderas  med att göra till och från gymnastikhallen så det är träning för båda tjejerna. Underbara helg du är så välkommen!

måndag 16 september 2013

Hösttankar!

Idag

3/9

Jo då hösten kommer mer och mer. Fler löv under trädet. Ganska kula att se förändringen så här för man ser den liksom inte när man är mitt i den. Idag tror jag den gjort sitt antågande på riktigt för det är grått trist och kallt ute.

Sjukhusbesöket idag gick bra.
Det är ju tur att de märker sina kläder så man vet var man är :-)

Efteråt blev det en STOR munk till den tappra dottern!

Lilleman sover och dottern väntar på kompisarna och måndagsfika med nybakat. En tradition i kompisgänget och sedan blir det gymnastik för hela slanten ikväll. Som sagt nu är hösten och alla aktiviteter i full gång.






söndag 15 september 2013

Ett avslut

Imorgon är det dags för mig att följa med dottern till sjukhuset för tredje och förhoppningsvis sista magnetkamera undersökningen. Ni som känner mig vet att min dotter under det senaste året har varit under utredning efter att en förändring i hjärnan hittades. Som tur är visade det sig vara något ofarligt men för att vara på den säkra sidan valde man att följa upp det man sett genom tre MR-undersökningar. I morgon blir det förhoppningsvis den sista för alltid. Men det känns tungt att se sin lilla dotter spänna fast så att man inte kan röra sig för att sedan köras in i kameran och ligga där under en lång stund...Sedan blir det en lång väntan tills mitten av oktober innan återbesök och besked. Men det känns mycket lättare nu än första och andra gången för de två tidigare undersökningarna har inte visat något konstig så hoppet att det ser lika dant ut nu är stort men samtidigt finns alltid oron där...Min älskade lilla gumma så mycket hon fått vara med om i livet. Men nu ska vi förhoppningsvis avsluta detta och sätta punkt.

lördag 14 september 2013

Det bästa i livet!


Härliga helg! Nu är du här. lever för dagarna tillsammans med mina finaste. Att få vara med dem hela dagarna utan att behöva skiljas åt för att gå mot olika håll det är livet. Har haft en härlig dag med bland annat fika i skogen. Poolen har plockats in och baksidan är nu förberedd för höst. Dagen har varit ljuvlig och nu ikväll var det 21 grader varmt. Knappt att man kan tro det är sant. Mitten av september och sommar värme. Finare och varmare nu än vad det var på hela förra sommaren. Men visst är det underbart ser gärna mer av detta!

söndag 8 september 2013

Kärleksfunderingar

Såg en film i fredagskväll. En film om ung kärlek. Kan inte annat än känna en viss avundsjuka . Tänk att få uppleva den där himlastormande kärleken, den som gjorde en alldeles galen och vimmelkantig.  Att längta så mycket att man knappt kan hålla fingrarna från varandra när man ses. Att inte kunna tänka på något annat än den andre.... För nog är det så att den där första förälskelsen är fantastisk härlig men så småningom om övergående.  Förälskelsen övergår i något djupare. Enligt de flesta svenskar så tror de på evig kärlek men ändå slutar väldigt många äktenskap med skilsmässa. Väldigt många börjar om på nytt- blir så där otroligt förälskade och larvigt kära- men sedan  då ? Även den känslan kommer att försvinna och allt blir lite slentrian och vänskapligt igen... vad gör de då, träffar en ny för tredje, fjärde och  sen kanske för femte gången?   Jag skulle också vilja känna det där pirret  av spänning och nyförälskelse i magen, men känslan kommer ju inte att finnas där för evigt. Kärleken finns där men i en mer djup och vuxen form sedan är det upp till en själv att vårda den och hålla liv i den.

Vad tror ni, är kärleken evig eller är det så att föremålen för den behöver växla?

...och för er som undrar och funderar...Nej jag funderar inte på att bli en singel mamma jag bara funderar lite så här på kvällskvisten...Jag älskar min man och det vi har tillsammans. Fast visst retar jag mig på honom emellanåt men han är ändå min stöttepelare och bästa vän här i livet !

lördag 7 september 2013

Dagens inköp...





...härligt te till kommande höstkvällar. Två olika sorter som doftade gudomligt. Bara att lämna latte-lasten och övergå till tedrickandet nu igen då. Herregud vad kaffe och latte och sköljt ner på sista tiden....Men nu ska ordningen återställas ;-)

Inköpet gjordes på en liten marknad några mil bort. Två marknader två lördagar i rad gör mig "marknadsmätt". Nu kan jag gott vänta ett år igen. Mängder av folk i sensommarvärmen och trångt så in i vassen!

Har kört en lite sundare livsstil nu ett par veckor. Känns väldigt bra att bli av med extra kilona som fastnat efter allt fikande i sommar. Tog en lång härlig promenad i dag på förmiddagen och det måste jag fortsätta med. Enkelt skönt och givande. Tänk att det ska vara så svårt att komma iväg. Men det är bara att inse att man inte har så mycket egentid som heltidsarbetande trebarnsmor med en make som jobbar oregelbundet. 

Drömmer ibland mig bort i framtiden då man har tid för sig själv och kan göra lite som man vill. Tänk att boka en sista minuten resa och dra i väg en vecka eller bara gå på stan helt ensam bara för att man kan? Härligt men just nu är jag nöjd med mitt liv och min fina familj. Jag vill ge dem all tid jag bara kan för tiden går fort och snart kommer inte ens lilleman att prioritera att vara med sin mamma men just nu njuter jag av att vara det bästa han vet!

Godnatt på er!


fredag 6 september 2013

Helt slut

Två mycket intensiva dagar är nu till ända. Känner mig fullkomligt slut på alla sätt. Nu ska jag landa i soffan med surfplattan i knät och sedan ska jag försöka se en film. Frågan är väl bara hur länge jag orkar?

Trevlig fredagkväll på er vänner!

torsdag 5 september 2013

Alldeles alldeles ensam...

...här hemma, Familjen har passat på att resa iväg när de är lediga. Studiedag = ledighet men inte för den här mamman då jobbas det och hjärnan går på högvarv längre än vanligt. Härliga  givande diskussioner som förhoppningsvis leder till lite nedskrivet också!

Passade på att ta ett varv på köpcentrumet idag. Kom hem med höstskor, mössa och nytt ofodrat regnställ till sonen ( köpte nyss ett didriksson fodrat #dyrt som bara den# men det är ju för varmt ännu och det sonen har nu sitter som ett korvskinn, så bara att öppna plånboken igen....) och en tröja till dottern så även om  de inte är här är det dem man har i tankarna. Tittade lite åt mig själv men fy så trista färger det är nu när hösten kommer. Gillar inte det murriga och mörka  - jag vill ha färg och glädje!

Sitter här med latten på bordet -bloggar och tittar på " De dejtbara" ...vet inte vad jag ska tycka om det faktiskt...Vad tycker ni?








tisdag 3 september 2013

Veckovild och en sanning!

Hummm.... min hjärna har stått på onsdag hela dagen. Flera gånger har jag kört på onsdag. Att man kan lura sig själv så. Blir ofta så här när man vet att "veckan är kort "tycker jag. Bara att inse att onsdag är imorgon så det är en dag till att jobba innan två studiedagar fyllda av utveckling infinner sig.

Gillar dagar då man får tid att diskutera och komma fram till hur man ska jobba för att uppnå målen man har. Tyvärr är det alldeles för lite av denna vara i förskolan. Planeringstiden är knapp- har du en timma i veckan och dessutom lyckas ta ut den får du vara glad. Sätt detta i relation till att kraven i styrdokumenten och lagarna är många....

I förskolan gör vi inte saker "för saken skull" utan allt har ett syfte och ett mål och det vi gör ska ha en tydlig koppling till läroplanen. Detta är det många som inte förstår. Verkar ju som ett enkelt jobb som vem som helst kan ha- "passa lite barn och leka hela dagarna"- nej vänner så är det inte riktigt. Massor av barn, lite personal, stora krav och lite tid - det är sanningen. Barn som kommer när förskolan öppnar och går när den stänger, barn som aldrig är eller får vara sjuka, barn som alltid är på förskolan 5 dagar i veckan 52 dagar om året, barn utan ledighet/semester. Pedagoger som ska täcka upp långa och många timmar och dessutom året runt. När andra planerar vad de ska göra under semester veckorna har vi i förskolan inte ens fått klar tecken när vi kan vara lediga eller om vi ens kan få den ledighet vi önskat.  Förskolan har nått en gräns och förskolorna är sällan anpassade till det barnantal och tryck som idag råder. Ändå älskar jag mitt jobb precis som det är. Att mötas av en massa härliga ungar som skriker ett namn när man kommer och som sedan kastar sig i ens armar av glädje- det medför att man inte kan bli annat än glad!  Att själv styra över sin dag och att hela tiden lyssna in barnens behov och intressen kräver en stor flexibilitet, inte en dag blir den andra lik och det du planerat att göra kanske får läggas åt sidan till en annan stund men oftast blir dagarna  bättre än man kan tänka sig. Mycket skulle kunna bli bättre och mycket skulle behöva förändras och det hymlar jag inte med.


måndag 2 september 2013

Välkommen hösten!

Hann inte mer än bli september i kalendern förrän det kända höstvädret gjorde entré. Regn till och från hela dagen, kladdigt blött och skitigt. Men härligt på samma gång. Äntligen kan vi tända ljus och krypa upp under filten i soffan och bara va - och det med full rätt. Hösten. Jo ,jag gillar den. Fina klara dagar med vackra färger och hög luft. Blir inte mer än så idag.


Det är ju för sjutton mörkt ute klockan åtta! Höst it is!



söndag 1 september 2013

Dags att återvända då!

Hallå!
Några gamla  trotjänare verkar ju finnas kvar och för er skull så slår jag upp portarna till min smått galna värld.

Många månader har passerat sedan jag på allvar var riktigt aktiv här. Allt började väl med att min mammaledighet tig slut och ångesten över att lämna den lilla sonen till förskolan gjorde entré. För att underlätta allt och utveckla mig själv så bytte jag lagom till omstarten jobb. Detta resulterade till en stor förändring som jag inte räknat med. Jag förlorade mina fina arbetskamrater som innan varit som en familj för mig. Jag fick börja om på nytt och de nya arbetskamraterna hade svårt att acceptera mig då det var så att jag kom in i arbetslaget som arbetslagsledare. En tjänst som flera av dem tyckte att de borde fått. Har förstått detta i efterhand, att jag som ny kom in och skulle styr över dem var inte populärt och inte heller lätt. En eller flera informella ledare fanns och det blev så svårt att leda. Dessutom var en av de nya kollegorna missnöjd med det mest och gjorde det hela tiden svårt för oss andra och inte minst för mig. Att dessutom förlora min fina gamla chef som kände mig och visade min insats uppskattning var svårt. Den nya ledningen var inte alls det jag var van vid och jag kände mig  nu inte längre uppskattad och inte heller välkommen. Detta resulterade i en vinter fylld till bredden av känslor. Vintern över gick i vår och sedan i sommar och det hela blev inte bättre bara sämre och sämre. Funderade varje dag på vad jag skulle göra åt situationen. Stanna-lämna återvända? Den ena motgången avtog den andra och inte en dag visste jag hur jag skulle jobba då kollegorna var sjuka hela tiden. Öppningar och stängningar avlöste varandra och jag kände mig mer och mer utarbetad och ingen respons från ledningen.  Arbetsklimatet och arbetsron rann bort bit för bit, dag för dag.  Hem situationen blev också påverkad då jag kände mig ledsen och neråt hela tiden . Min kära make orkade knappt lyssna  på mig när jag kom hem från jobbet...Under våren ljusnade det hela lite i och med en ny kollega som sedan tyvärr slutade lagom till sommaren. Innan semestern mådde jag som sämst och jag tror att jag var millimeter från den berömda och omtalade väggen...

Jag började semestern med att söka nytt jobb och gå på intervju.  Jag fick jobbet och plötsligt var jag uppskattad och någon såg min kompetens! Tyvärr satte min nuvarande chef stop för detta jobbyte då hon inte beviljade tjänstledighet till den tjänst jag fått. Det var till en början ett vikariat som med all säkerhet skulle omvandlas till en fast tjänst efter jul.  Allt kändes hopplöst. Men semestern gjorde mig ändå gott. Fyra veckors ledighet gjorde att jag bestämde mig för att detta var ohållbart. Jag började jobba igen med inställningen att jag skulle bort mot något nytt så fort som möjligt. Men så hände något som förändrade hela situationen. Nästan alla kollegor i arbetslaget byttes ut och en ny biträdande chef tillsattes. Helt plötsligt växte min chef i mina ögon. Hon blev med empatisk och förstående -ögonen öppnades och det tror jag berodde på den nya biträdande som tog över lite av uppgifterna. Plötsligt kändes en stor skillnad och min arbetsglädje återvände över en natt!

Nu har några veckor på nya terminen gått och det känns riktigt bra. Åtta månades kamp är över och äntligen känner jag att det är kul att gå till jobbet igen-precis som det ska vara!

Så nu känner jag mig redo att ta mig an utmaningen att blogga igen!